.: Hem

.: Nyheter

.: Om oss

.: Meriterade hundar

.: Mästerskapshundar

.: Champions

.: Utmärkelser

.: Valpkullar

.: Planerade kullar

.: Collie

.: Pumi

.: Galleri

.: Kontakt

 

 




 


PRESENTATION AV OSS

Välkommen till ADIUS-familjen

Som presentation av oss, vår uppfödning och inriktningen på den har vi valt att publicera delar av den intervju som gjordes för Hundsport Special under hösten 2010 efter vi mottagit SKK:s Hamiltonplakett 2009. Vi hoppas Ni får en liten uppfattning om våra hundar, om oss och hur vi tänker i den ädla konsten att vara hunduppfödare.

Varmt välkomna!
Louise Hill & Therése Hill

/Text: Anna-Lena Undén/

Vägen slingrar sig i nordvästlig riktning, upp på åsen. Mattsvart asfalt med prydligt målade vita streck längs vägkanten. Lämnar Vätterns strand och Habo bakom mig. Gårdarna som passeras är små men välskötta. Snart tar skogen vid.

Hökensås är en urbergsplatå i Västergötland som sträcker sig tio mil utmed Vätterns västra strand, en stor del är naturreservat som domineras av mager tallhed och många sjöar. Jag är ensam på vägen men flera milstenar vittnar om att jag knappast är den första och snart syns den gula skylten: Vitared.

Grusvägen leder till flera små välskötta gårdar och därefter lika välhållna stugor och små hus som halvt dolda hukar på sluttningen.

Högst upp med vidsträckt utsikt över Vättern, Gränna på motstående strand och Jönköping i söder bor Louise och Uno Hill. Strax nedanför i eget hus, bor dottern Therése och svärsonen Per Olsson och det är där vi möts.

Louise och Therése är uppfödare av rottweiler med prefixet ADIUS.
År 2009 tilldelades de
Hamiltonplaketten för sin gärning.

De hade då sedan starten 1990 fött upp 21 kullar om totalt 130 valpar. 116 av dessa har i skrivande stund uppnått ålder för möjlig meritering och av dem hade 58 individer, det vill säga 50 procent, tävlat inom SBK:s bruksprovsverksamhet. Av dessa hade dessutom nästan var tredje nått uppflyttning till elitklass och flera av dem hade erövrat cert eller certpoäng.

När man sammanfattar kennelns meriter kan man även konstatera att 18 ADIUS hundar är eller har varit tjänstehundar. En av dem var narkotikahund hos polisen, flera har arbetat som väktarhundar hos bevakningsbolag och Korad TJH ADIUS Obelix är godkänd vapen och ammunitionssökhund och var silvermedaljör på Försvarsmaktshunds-SM 2007. Han tilldelades då även titeln ”Årets Hemvärnshund”.

Under åren har två av kennelns hundar har kvalificerat sig till Bruks-SM fyra gånger. Bäst gick det för SEBCh ADIUS Zhelma som var femma 1997 och SM-brons 1999 i spårhundsgruppen.
Även 1998 kvalificerade sig Zhelma till Bruks-SM men deltog ej p.g.a. löp. Hon hade dessförinnan samlat på sig 12 CERT i elitklass spår, hon var uppflyttad till elitklass sök och var Rasmästare 1998.


SEBCh ADIUS Mezzersmith med 13 Cert i spår kvalificerade sig till Bruks-SM 2008 och blev även Rasmästare i Elitspår 2007.

I kennelns meritlista finns även rasens hittills enda fyrfaldiga champion då SEUCh SELCh SEBCh LPI LPII LPIII Korad ADIUS Mamsell Miranda erövrade sitt viltspårchampionat vid nio års ålder.

Kennel ADIUS har erhållit SKK:s Bruksuppfödarpris fyra gånger och tre av kennelns hundar har erhållit SKK:s Bruksavelspris: Stamtiken Korad SEUCh Faunus Petronella, hennes son Korad TJH SEUCh ADIUS Mad Max samt hennes barnbarn Korad ADIUS Inte Illa. Genom alla tider är det blott fem rottweilerhanar som fått detta pris, så Mad Max tillhör en celeber skara.

Elva av kennelns hundar är i dagsläget utställningschampions och ytterligare ett trettiotal har belönats med CK eller Cert på utställning, men det är arbetsmeriterna som uppfödarduon värderar högst.

Vi föder upp en ras för arbete så höjden av lycka är när någon våra hundar bevisar sin duglighet inom det området. När valpköparna ringer och meddelar att de uppnått sina mål, det är en härlig känsla. Det spelar ingen roll om det så gäller en uppflyttning från appellklass eller cert i elitklass. Utvecklingen och samarbetet hund - förare det är den verkliga belöningen för vårt arbete, säger Louise.

Det är lugnt och tyst i huset när Therése ber mig stiga på. Jag ställer skorna vid ytterdörren och hasar i strumplästen över den blanka parketten. Huset är litet men med genomtänkt och luftig planlösning. Det är petitessfullt renoverat och när vi slår oss ned i de generösa sofforna i storstugan tvingas jag nästan påminna mig själv att det är hundar vi skall prata om, inte inredning och design.


Therése korthåriga collietik ”Pepper” påminner där hon elegant och nonchalant draperar fåtöljen. Fullständigt avslappnad hänger hennes långa, smala nos över armstödet och hennes pepparkornsögon plirar granskande och intelligent på mig.

Louise dukar fram kaffemuggar och muffins på det rustika soffbordet och Therése släpper in sina och Pers killar: ”ynglingen” ADIUS Skalle-Per som är tre år och den mycket fräscha nioåringen SEBCh ADIUS Mezzersmith. Skalle-Per har hittills hunnit bli uppflyttad till högre klass spår. Han är även utställd med Cert, BIR, BIG- och BIS-placeringar. ”Zmitthe” som numera är pensionär är Svensk Brukschampion och erövrade tillsammans med husse Per 13 Cert i spår. Han har godkänd mentaltest (+219 poäng) och är utställd med CK/HP. Han blev Rasmästare 2007 i elitklass spår och 2008 var han kvalificerad till ”Stora” Bruks-SM.

Båda killarna klämmer sig raskt in mellan sofforna och bordet för att lägga sina tunga huvuden i nykomlingens knä. Därefter sveper de dem som minsökare över kaffebordets läckerheter utan att vare sig smaka, dreggla eller välta något. Till och med den höga glasvasen som är till bredden fylld med minst två dussin så där medvetet nonchalant och elegant arrangerade rosor står säkert.

Efter att ha sett över även övriga delar av rummet krånglar den ena in sig under bordet och lägger sig tätt mot våra fötter. Den andra försöker förvandla sig till något litet och osynligt för att därefter diskret åla sig upp i den ena soffan, försiktigt kliva över Louise och mig för att nå fram till sin matte. Therése protesterar och han glider genast tillbaka ned på golvet.   

Det är fascinerande. Vi har 2 x 50 kilo arbetsmaskiner i rummet. Två buffliga tanks fullproppade med energi redo att explodera. Det borde kännas ungefär som om man hade tryckt in två elefanter i en porslinsbutik men det här är två killarna verkar ha hundraprocentig kontroll över såväl minsta morrhår som allt det som de har på insidan.

Harmoni. Det är detta man får om man ger sina hundar den fysiska och mentala stimulans som de behöver i kombination med respekt och en konsekvent uppfostran tänker jag. Just då tar Therése två muffins från kakfatet och ger till sina killar. 
Nåja, tänker jag. Lagom konsekvent är nog tillräckligt... Lite olater måste man ju unna sig, det är ju bara charmigt.

Numera är det uteslutande Per och Uno som tränar och tävlar med kennelns rottweilers. Så har det emellertid inte alltid varit.

ADIUS historia började när Louise 16 år gammal träffade Uno. Båda var hundintresserade men Louise hade ännu inte fått uppfylla drömmen om en egen hund. Visserligen hade hon vid ett tillfälle lyckats övertala sina föräldrar att få en hund men lyckan blev kort. Föräldrarna bestämde att en dvärgpudel fick räcka men när den bet mamman lämnades den omedelbart tillbaka. Det var inget fel på valpen men den bet när mamma råkade trampa den på tassen, säger Louise.
Efter en tid tillsammans med Uno kunde hon dock äntligen köpa en hund. Det blev en schäfer som annars förmodligen hade hamnat i missbrukarkretsar. Året var 1970.

Intresset för lydnad och bruks väcktes. 1972 föddes sonen Micke och 1974 kom Therése. Det blev två schäfrar och det spenderades mycket tid på appellplan.

Efter ett några år köpte Louise två borzoier för utställning men den rasen hade för mycket problem med hälsan. Därefter flyttade en riesenschnauzer hem till familjen Hill men han blev bara fyra år på grund av en sköldkörtelrubbning.

Det var då som Uno började prata om rottweiler och Louise minns hur hon stretade emot.
Aldrig i livet skulle jag ha en rottweiler! De hade enormt dåligt rykte då och jag trodde blint på hur förfärliga de påstods vara, säger Louise.

Men tiden gick och Uno tjatade. Till sist fick han köpa Fandangos Imbus 1984. Att Louise till sist gav med sig berodde delvis på att hon och uppfödaren till Imbus, Gunvor af Klinteberg-Järverud, fann varandra och hade sedan nära kontakt ända fram till Gunvors bortgång. Man kan nog påstå att Gunvor var Louise mentor och undertecknad som även intervjuat såväl Gunvor som hennes make Sven anar många gemensamma drag.


Det tydligaste är nog att de ställer enormt höga krav på andra vilket förmodligen kommer av att de ställer ännu högre krav på sig själva.

Det skulle emellertid dessutom visa sig att rottweiler var den perfekta rasen. Louise har svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde att den passade som hand i handske. Jämfört med de övriga raserna som man hade haft var rottweilern mycket lyhörd och arbetsvillig men mycket stabilare än exempelvis schäfrarna. Schäfrarna var i jämförelse skälliga, pipiga och stissiga. Med rottweiler tyckte Louise att det blev roligt att ha brukshund igen så nu ville hon ha en egen. Vid den tidpunkten hade Gunvor inga valpar så hon slussade Louise vidare till Bo Wiberg och den 15 mars 1986 hämtades Cinclairs Ida.

Ida blev så småningom Korad och den 25 januari 1990 blev hon mamma till kennel ADIUS första kull om två hanar och tre tikar. Senare skulle hon få ytterligare en kull med en tik och en hane. Det var trevliga och snälla hundar, men enligt Louise hade de inte riktigt de egenskaper man önskade för att gå vidare med linjen.

Stamtik blev istället tik nummer två Korad SEUCh
Faunus Petronella
som kom till Louise som valp
våren 1988.

Therése och Pers ADIUS Skalle-Per är femte generationen undan henne.
Petronellas första valpar var Korad ADIUS Bonnie
och ADIUS Clyde.

 

Bonnie skulle senare bli mamma till den lyckade G-kullen där SELCh ADIUS Geremias (Cert elitklass spår, Lydnadschampion, godkänd MT +237p), Korad ADIUS Gallimathias (godkänd elitklass spår, lydnadsklass II, utställd med CK/HP) och Korad ADIUS Gallileo (Korad +217p, utställd med CK/HP) kanske utmärkte sig mest.

Medan Petronellas andra kull blev Z-kullen med tidigare nämnd SM-tävlande Zhelma och hanarna Korad LPI TJH SEUCh ADIUS Zpike (elitklass spår, utställd med flertalet BIR och BIS) samt Korad PH ADIUS Zanyo (uppflyttad lägreklass spår, utställd med Cert). Det var för övrig även Zanyo som hade tjänst hos polisen som narkotikahund.

I Z-kullen fanns även en tik som blev den då artonåriga Therése första alldeles egna hund. Det var Korad LPI TJH ADIUS Zhalsa som tillsammans med Therése blev uppflyttad till elitklass spår, erhöll Cert på utställning och blev mamma till F-kullen där Korad SEUCh TJH ADIUS Fogg, Korad TJH ADIUS Foppa F och Korad TJH ADIUS Falstaff var de tre bröder som utmärkte sig mest.

1997 blev Therése delägare i kennel ADIUS och kompletterar sin mamma väl. Louise beskriver sig själv som familjens administratör medan Therése är lik sin far – hon är praktiker, den sorten som tar tag i saker och ting, kavlar upp ärmarna och gör vad som behöver göras utan knot på gott och ont.

Redan i unga år skadade Therése höften i en arbetsplatsolycka och är fram till dags dato opererad elva gånger för den skadan. Att aktivt tävla bruks med rottweiler är således sedan länge omöjligt för henne. Träna i mindre doser går väl an och SBK har givit henne dispens för att ha annan förare av hunden vid skogsarbetet.

Brukstävlandet och den mesta träningen av kennelns egna hundar vilar således numera helt på kennelpojkarna, det vill säga äkta männen Uno och Per.

Uno är fantastisk, en solklar ledare, lugn och konsekvent. Han blir aldrig nervös eller uppstressad. Gun Bergqvist på kennel Faunus har sagt att Uno ÄR som en rottweiler och det är nog en väldigt bra beskrivning, säger Louise.

Varpå Therése naturligtvis öser superlativer över sin karl, göteborgaren som hon träffade på ett träningsläger och som alltid gör det bästa av de hundar han får i händerna. Vid detta tillfälle hade Per rottweiler från annan uppfödare men 2002 föddes ADIUS O-kull där Per valde ut lille ADIUS Olsson som sin nästa tävlingshund.

Olsson och Per hade en fantastisk, men kort, karriär tillsammans. Innan Olsson ens fyllt 4 år var han redan Korad, Svensk Utställningschampion, Svensk Brukschampion och Rasmästare Elitklass spår 2006. Han blev även far till 3 kullar med 21 avkommor totalt.
Tyvärr avled Olsson hastigt efter en tragisk olyckshändelse strax efter sin 4-årsdag.

Utanför panoramafönstren som sträcker sig längs hela husets ena långsida bjuder hösten på ett färgstarkt skådespel. Himlen är grå och det är en av de första råkalla dagarna. Therése lägger ytterligare några vedträn på elden i öppna spisen. Det knastrar hemtrevligt och doftar underbart.

Vi bläddrar i fotoalbum och Therése visar bilder på sin laptop från tillfällen när kennelns hundar presterat lite extra.
Det här är när Olsson blev Rasmästare... Det här är fem kullsyskon som är champions...
Therése bläddrar raskt och jag antecknar frenetiskt. Det är många titlar, poäng, diplom och annat att hålla reda på.

För att nå alla dessa fina resultat krävs självklart mycket arbete men enligt Louise kanske främst förmågan att vara kräsen och kunna avstå.

Receptet på framgång är inte enkelt och man behöver först och främst fysiskt och mentalt sunda och friska hundar med bästa tänkbara karaktärsdrag. Om det kan erbjudas kommer de duktigaste och mest lämpade valpköparna köa för att få köpa en valp. De som får köpa kommer garanterat prestera och därmed locka ännu fler duktiga valpköpare till kenneln. Och så fortsätter det...

Tricket är således att bara göra kombinationer som har de bästa förutsättningarna och att kunna avstå från alla parningar som kanske inte har dessa förutsättningar.

Om man vill ha det bästa finns inget utrymme för kompromisser. Svårare än så är det inte konstaterar Louise.

En del uppfödare av vår ras tycks tro att det räcker om avelsdjuren har känd mental status och fria höfter och armbågar så är man klar för avel, suckar hon.

Att en hund har känd mental status säger ju egentligen ingenting om hundens lämplighet i avel om man inte utvärderar de beskrivna egenskaperna i protokollet, jämför och värderar resultaten i olika delmoment. För att komma ifråga hos kennel ADIUS krävs dessutom att avelshundens föräldradjur och kullsyskon skall ha uppnått ungefär samma värden och inte uppvisa någon väsentlig avvikelse.

Exempelvis måste de testade hundarna ha lägsta intensitet vad gäller skottfasthet, det vill säga värde ett eller två.

Jakt- och gripande momenten är viktiga och avgörande, där vill hon ha hög intensitet i jakten och framförallt i gripandet. Stor betydelse har även hundens skärpa, aggressivitet och nyfikenhet. Intensitet i skärpan och aggressiviteten vill man skall ligga lågt medan nyfikenheten istället skall ligga högt.

Jag vill ha värden fyra, fem på nyfikenheten. Det är många som tycker det är för mycket men jag är väldigt förtjust i hundar som är nyfikna och har ett högt men balanserat temperament. 

Det är ju lättare att dämpa en hund som är för mycket än att försöka väcka upp något som inte finns i hunden, konstaterar Louise.

Innan de tilltänkta avelsdjurens mentala status granskas har emellertid hon och Therése sorterat bort alla hundar som har anmärkningar på höft- eller armbågslederna. Avelsdjuren skall vara fria. Det gäller även de tilltänktas föräldrar och största delen av kullsyskonen. Således kommer de ur kullar som ledmässigt ligger över genomsnittet för rasen.

Förr accepterade vi lindriga pålagringar på avelshundens armbågar men när rasklubben skärpte sina rekommendationer skärpte även vi våra krav, säger Louise.


För att till sist bli utvald ska de tilltänkta avelshundarna dessutom vara trevliga och välkonstruerade i största allmänhet samt förstås gärna även ha ett tilltalande yttre.

Det vore emellertid förkastligt att ställa så höga krav på avelsdjuren om man därefter inte mötte avkommorna med lika höga förväntningar.

Louise och Therése är mycket noga med att alla valpar röntgas och MH-beskrivas.
Av alla de uppfödda hundar som idag är tillräckligt gamla för att vara röntgade och MH-beskrivna är det bara någon enstaka som inte röntgats och beskrivits.
Avseende höftledsstatusen har 96 procent av kennelns uppfödda hundar höfter utan anmärkning, vilket är högt över rasens genomsnitt. Vad gäller armbågsledsstatusen är den parallell med rasgenomsnittet.

Av de drygt hundra som gjort MH-beskrivning har hittills drygt 70 senare deltagit vid korning där i stort sett alla blivit godkända med några undantag.

Några krav på att hundarna ska ställas ut ställer däremot inte Louise och Therése på sina valpköpare. Däremot uppskattas sådana initiativ och Louise och Therése har periodvis varit flitiga utställare själva med goda resultat.

Naturligtvis ska såväl avelsdjuren som avkommorna vara rastypiska, jag har lovat mig själv att vi ska aldrig tappa typen men att alla inte har CK-kvalitet kan vi acceptera. Man kan inte prioritera allting så ett perfekt yttre hamnar först på tredje plats, säger Louise.

Att det tidiga nittiotalets omslagspojke och MultiCh Rottrivers Gaston finns i många ADIUS-stamtavlor beror sålunda inte på att han var en megastjärna i utställningsringarna utan på hans andra, inre kvaliteter. I sällskap med stamtiken Petronella finns han nästan alltid någonstans bakom den ena föräldern till ADIUS kullar. ADIUS kullarnas andra förälder har däremot oftast varit i princip är obesläktad.

Kennelns 21 kullar har alltså blivit till genom utavel, vilket måste betraktas som tämligen ovanligt i uppfödarkretsar. De flesta brukar uppleva att de behöver befästa typ och övriga egenskaper genom försiktig linjeavel lite då och då. Men uppenbarligen går det alldeles utmärkt ändå om man bara är tillräckligt kritisk vid val av avelsdjur och om man avvaktar med fortsättning tills avkommorna utvärderats.

För att veta vad som finns på linjerna har man istället gjort parallella familjeparningar när en kombination har blivit bra. Det vill säga att om en tik får en bra kull med en hane, då kan det vara intressant att para exempelvis tikens syster med en nära släkting till hanen. Om även det blir bra kan man göra cirkeln vidare, jobba med samma familjer men försiktigt blanda in mer av fler.

Oftast det fungerat alldeles utmärkt men några gånger då man introducerade något helt nytt blev det mindre bra. Och en gång blev det helt fel, säger Louise.


Hon berättar om en kull undan femte generationen eget och en utländsk hund där flera valpar fick oväntade fel, flera av dem allvarliga. Dessutom uppvisade de alldeles för mycket skärpa. Louise och Therése valde att avelsspärra flera av dem och några av dem blev bara några år gamla.

Vi diskuterade detta med både genetiker och veterinärer. Vi undrade ju förstås vad vi skulle dra för slutsatser beträffande tiklinjen. Men eftersom inget liknande visat sig tidigare ansåg alla att vi skulle betrakta det som en olycka, säger Louise.

Hon är mycket tydlig med att de vill ta ansvar för sina hundar. Inget ska sopas under mattan och sålda valpar ska alltid tillbaka kenneln om köparen inte längre vill eller kan ha dem. Oavsett vad orsaken är.

I några fall har det hänt att valpköparna fått mer än de klarat av, ADIUS Illbatting var en sådan.

Han var betydligt hårdare än vi hade kunnat ana oss till och det var ett relativt oerfaret par som köpte honom - stackars människor! Men i rätt händer, vilken underbar hund han var, säger Louise.

Illbatting var 16 månader när han återlämnades till kenneln och Uno fick ordning på honom. Detta samarbete mellan förare/hund skulle senare leda till en fin godkänd korning och Certpoäng i elitklass spår. Han blev även utställd ett par gånger och erhöll då CK/HP.

Motsatta problemet hade TJH Korad SEUCh ADIUS
Mad Max när han returnerades som 12 veckorsvalp efter att hans matte fått en förlossningspsykos.

Max stannade i kenneln och tillsammans med Uno tävlade Max Elitklass spår och erövrade tjänstehundscertifikat för bevakning. Han var utställd med flertalet BIR, CACIB, BIS och erhöll Svenskt utställningschampionat.

Max blev även far till 89 avkommor i Sverige och Norge och 15 av dessa avkommors bruks- och utställningsresultat ledde fram till att Max blev belönad med SKK:s Bruksavelspris.

Hela dubbel-M-kullen var fantastisk, säger Louise och börjar rabbla.

Utöver Mad Max blev ytterligare fyra av de tio kullsyskonen svenska utställningschampions.

Det var LPI TJH SEUCh ADIUS Madam Mim (även uppflyttad i lägre klass spår), Korad SEUCh ADIUS Maja Muffin (även högre klass sök), KORAD TJH SEUCh ADIUS Myran-Maxilla (med tjänstecert bevakning) och inte minst rasens enda fyrfaldiga champion LPI LPII LPIII LP-ELIT SEBCh SEUCh SELCh SEVCh Korad ADIUS Mamsell Miranda som även var kvalificerad till stora SM i Lydnad 2000 och var BIS på utställning.

ADIUS Miss Marple (uppflyttad högre klass spår) visades också några gånger på utställning där hon erhöll CK/HP. Även Korad ADIUS Mic Mac blev utställd och CK/HP belönad. Medan det åttonde kullsyskonet aldrig visades på utställning men hade andra fina titlar: SELCh ADIUS Madonna Mistanguette erövrade även Cert i elitklass spår samt var Rasmästare 1997.

Men rottweiler är en svår ras att sälja. I synnerhet under senare år då rasen blivit alltmer populär. Numera är det många spekulanter som inte har den blekaste aning om vad rasen kräver.

Oftast hamnar emellertid rätt valp hos rätt köpare och det är sällan Louise och Therése tvingas revidera sina första intryck av spekulanterna.

Utöver sedvanliga valpträffar och MH-beskrivningar är de som vill visa eller få hjälp med träning alltid välkomna. Såväl nya som gamla valpköpare är dessutom varje sommar välkomna till ett åtta till tio dagar långt träningsläger. Då beslutar man även vilka gemensamma träningshelger som man skall ha under hösten.

Ofta är det närmare 40 personer som deltar på lägret och på de gemensamma träningshelgerna brukar det vara ett tiotal som lufsar ut i skogen i ottan framförallt för spårträning.


Louise berättar att hon för några år sedan blev kontaktad av någon som hade en hund som var efter en Adiushane men som var uppfödd på en annan kennel. Han ville delta på den sommarens träningsläger.

Eftersom vi har en så liten uppfödning - den senaste tiden inte ens haft en kull om året – så fick han självklart göra det. Det spred sig, så de senaste åren har majoriteten av de deltagande hundarna haft annat prefix än ADIUS men i huvudsak varit avkommor till våra hanar, säger Louise.

För henne och Therése är dessa hundars utveckling lika intressant att studera och stödja som om de hade varit deras egen uppfödning. Faktum är att egentligen är ju ALLA rottweiler intressanta eftersom man som uppfödare inte äger utan förvaltar rasen och bidrar till rasens fortsatta utveckling. Det är en självklar inställning tycker Louise och Therése.

Eftersom Therése dras med den skadade höften och Louise tycker att hon börjar bli för gammal för att orka med rottweiler har de köpt varsin uddahund i nättare format. För Therése del blev det den finskimporterade korthårscollien C.I.B. DkUCh NUCh Kbhv-06 Sandcastle´s Party Pepper medan Louise valde att köpa en pumi, Elfmarkens Caramell, även hon med finsk härstamning på fädernet.

Kennel ADIUS har aldrig haft många avelshundar samtidigt. De har ingen kennelbyggnad, de har inte ens någon traditionell rastgård på tomten.  Skälet är förstås att de aldrig har haft fler hundar än de klarat av att jobba med, således oftast inte fler än varsin - så är det även för närvarande.

Louise har åttaåriga Korad ADIUS Osis (även utställd med BIR) och Uno har SUCh ADIUS Pumba som är sex år och tävlat färdigt då han slitit av ett korsband men hann bli uppflyttad i högre klass spår och utställd med flertalet BIR, BIM och BIS. 

Therése och Per har nämnda Mezzersmith och Skalle-Per. Det är alla hundar de har. Ja, och så collien och pumin då, men de ingår ju inte i uppfödningen.



 

Ungefär så där har hundbeståndet sett under årens lopp men Louise och Therése har ändå alltid kunnat verkställa sina uppfödaridéer då de har leasat in sina tikar. Flera av de tikvalpar de har sålt har de alltså mot betalning fått låna tillbaka för en valpning.

Det är bättre än att sätta ut på foder för då finns möjligheten att välja den man tycker är den bästa. Det är ju egentligen inget som säger att just den valpen man satt upp på foder blir den bästa, säger Louise.

Eftersom valpköparna vet att familjerna Hill och Olsson behandlar sina hundar som fullvärdiga familjemedlemmar som såväl får äta muffins som sova i sängen har det i alla fall hittills aldrig hänt att de har tackat nej till förslaget. Tvärtom blir de flesta stolta och känner sig nästan som farmor eller farfar till kullen.

Det har även vid flera tillfällen hänt att Louise och Therése har leasat in tikar från andra uppfödare som de sedan parat med hanar med Adiusprefixet.

Louise avslöjar att hon inte gillar valpningar för hon är så orolig för tiken och att oron blivit värre med åren trots att hon inte har några rationella skäl. Tikarna har valpat utan problem och varit bra mammor. De valpar som lever när de föds har överlevt och det är sällan några konstigheter, men ändå...

Första veckorna sover jag i samma rum som tiken och första veckan kollar jag henne varannan timme så hon inte ligger för länge på samma sida. Då hjälper jag henne att vända sig för att undvika mjölkstockning. Det är väldigt jobbigt. Jag tycker inte att det är roligt alls, skrattar Louise när Therése retar henne för att vara hönsmamma.

Nej, Louise högtidsstunder är som sagt när hon får vara med och dela den glädje och stolthet som valpköparna känner när de uppnått satta mål.


Louise har sedan 1986 engagerat jobbat för rasen i rasklubbens styrelse och avelsråd och även inom lokala brukshundsklubben samt förtroendevald inom SBK centralt. Det har hon gjort parallellt med uppfödararbetet under nästan alla år.

Därmed är det dags att packa ihop. Louise skall skynda till jobbet som kanslist hos en innebandyklubb i Jönköping och Therése ska kontakta en eventuellt blivande valpköpare för att prata hund. På vägen ut passerar jag sovrummet och Mezzersmith lyfter nyfiket på huvudet från sin plats i den bäddade dubbelsängen. Han ger mig en blick, suckar och sträcker på sig lättjefullt och lägger sig därefter till rätta igen, fullständigt avslappnad.

Jag blir faktiskt lite kär men så tänker jag på Louise och Therése mantra:

Vägen till framgång är att vara kräsen nog att kunna avstå.

/Saxat ur Hundsport Special, nr.4/2010/

 

Therése   Louise Uno Per



Upp

NAMN

HD

ED

MH / MT

BRUKS / LYDNAD

UTSTÄLLNING

ÖVRIGT

 

Copyright ADIUS Kennel 2012 © All rights reserved. Optimerad för Internet Explorer upplösning 1024x768